Poängerna med att gå ifrån tabulär layout med inline-styling är flera; dels får man ett mycket mer semantiskt innehåll där det inte spelar någon roll om man surfar in på sajten via en dator med skärm eller en textmaskin för synskadade. Man kan ändå tillgodogöra sig innehållet på sidorna. Dessutom blir det ur underhållssynpunkt mycket lättare att uppdatera utseendet på sajten efter hand. Något som garanterat kommer att vilja låta sig göras.

Introduktionen av Iphone på de största väst-marknaderna sommaren -07, och den globala utrullningen i 70 länder  i juli -08 har gjort att det helt plötsligt finns en spridd mobil som inte bara går att surfa med, folk gör det i mycket hög utsträckning. Visst har webben funnits i mobilen tidigare, men det har varit en nedbantad mini-webb. Först wap och sedan cHTML som båda är mycket begränsade, och ger en minst sagt trist användarupplevelse.

Lyckan med Mobile Safari (och Mobile Webkit, renderingsmotorn) är att det inte behövs några anpassningar av koden för att sajten ska visas. Till skillnad från de äldre metoderna där man är tvungen att göra en alternativ sajt som är mindre komplex. Ofta publicerad på mobil.exempel.se eller m.exempel.se.

Men trots detta verkar de flesta sajtägare falla i fällan att skapa en alternativ sajt för Iphone.

Några exempel på alternativa sajter

Svenska sajter med mobilanpassning är faktiskt inte så jättevanligt som man kanske skulle kunna tro, men nu har de gamla wap-sajterna väckts till liv och fått en Iphone-anpassning verkar det som. Den största och första var Dagens nyheter som skapade en Iphone-variant av sin mobilsajt, och lade in en browser sniff där man serveras en xHTML mobile-version anpassad för Iphone om man surfar via den, och en cHTML-sajt  om man använder något annat.

Dagens nyheters sajt

DN:s Iphone-sajt

Självklart var Macworld hyfsat tidig med en Iphone-sajt, men även där en specialanpassad. Tyvärr har inte några andra sajter i IDG-nätverket förbättrats för att passa Iphone alls. Deras mobilsajt är dessutom väldigt eftersatt också. Ibland funderar man varför IDG är så himla sega att ta till sig nya grepp och att ligga lite längre fram i utvecklingen på webben. Det är trots ett förlag med en målgrupp som hänger väldigt mycket på nätet.

Macworlds Iphone-sajt

Även Google har en specialanpassad söksida, men den fungerar inte hundra ännu. Startsidan är bra med autokomplettering när man skriver i sökfältet, men resultatsidan har fel bredd, och det är lite för mycket skrotinformation som tar plats i onödan. Behöver en översyn.

Google via Iphone

Ett bra exempel

Jag har verkligen sökt efter ett bra exempel där man använder samma HTML och bara växlar CSS. Utan browser-sniffer varken på serversidan eller via javascript hos klienten. Men icke. Till och med Apple använder en javascript-sniffer för att servera en justerad sajt till Iphone.

I och för sig kan det finnas en vits med att göra en separat sajt anpassad om man har någon typ av webbprogram (webapp) som exempelvis Facebook, men det är tveksamt om en vanlig nyhetssajt som DN eller Macworld kan platsa som det. Där borde man utan större problem kunna ha ett anpassat stylesheet istället.

Framtiden

Det är alltid svårt att sia om framtiden, men jag är övertygad om att den rätta vägen är att inte syssla med browser-sniffing och specialanpassade sidor. Se bara på det senaste årtiondes kaos på nätet med sajter som inte ens släpper in en för att man inte har senaste versionen av Internet explorer (som är sex år gammal) utan surfar via en hypermodern webbläsare istället. Det här borde vi ha kommit ifrån vid det här laget.

Men jag kan i alla fall lova att jag kommer att producera alla sajter med separata CSS:er. Man måste dra sitt strå till stacken för en bättre webb. (Stay tuned för en uppdaterad version av wangstedt.net.)

Eftersom jag slagits med problemet med att ta ett marknadsmässigt pris för mina tjänster på hemmaplan och få kunder att verkligen betala de pengarna så har jag inte riktigt reflekterat över det hela från köparens synpunkt. Låt mig göra en liten bakgrundsbeskrivning:

Prissättning är alltid en svår konst. Speciellt i konsultbranschen där man inte kan väga eller mäta det presterade på samma sätt som i tillverkningsindustrin eller dagligvaruhandeln. Som konsult måste man sätta en nivå som stämmer överens med den beläggning man vill och räknar med att ha, och som drar in tillräckligt med jobb för att täcka upp för den omsättning man strävar efter. Utifrån kombinationen önskad beläggning och önskad vinst plus fasta kostnader kan man sedan sätta ett timpris.

Formeln ser ut så här

Om man räknar med att arbeta normaltid 40 timmar per vecka vilket blir 160 timmar i månaden så kan man göra en beräkning på det här sättet:
vinst+fasta kostnader/(160×beläggning)=timpris

Vid 25 procents beläggning och fasta kostnader på 10 000 kr per mån. med en önskad vinst på 30 000 kr per mån. blir det så här:
30 000+10 000/(160×0,25)=1 000 kr per timme

I klartext innebär det här att du räknar med att ha 40 fakturerbara timmar i månaden och kunna ta ut en lön på ca 15 000 kr efter skatt efter att löpande omkostnader är betalda. Då måste du fakturera 1 000 kr per timme till dina kunder. Dubblar man beläggningen kan man halvera timpriset under förutsättning att man är nöjd med samma lön.

I beräkningen måste man också ta med kluriga saker som vilken geografisk marknad man vill verka på, vilken typ av kunder man vill ha och vilken typ av jobb man vill ha.

Så vad menar jag? Jo, om jag får en fråga av en liten kund på orten att räkna på vad det skulle kosta att göra en sajt åt honom (exempelvis) så finns det ytterst sällan ett affärsmässigt ställningstagande från kundens sida om hur sajten ska generera intäkter eller minska kostnader. Det är det grundläggande problemet, men det är varken nytt eller unikt för webbsatsningar. Precis samma sak gäller för broschyrer och annonser, skyltar och blidekaler.

Ger man i det läget ett timpris på 1 000 kr så är ryggmärgsreflexen alltid ”Vad dyrt!”. Antagligen baserat på vad kunden själv tar i timmen, men utan förståelse för de helt skilda marknader vi verkar på. Låt säga att det här handlar om en hantverkare som fakturerar 400 kr per timme, men har en beläggning på 90 procent (inte helt ovanligt här i obygden). Alltså någonstans mellan 55 000 och 60 000 kr på månad i omsättning. Han tar lägre pris per timme, men fakturerar i gengäld fler timmar och genererar således en högre omsättning.

Förutom det måste man också sätta ett pris på den kunskap och kompetens man tillägnat sig. Är man duktig gör man jobbet fortare, och bör således ta mer betalt för den tid man lägger ner.

Hur man än vrider och vänder på det så är det slutpriset för kunden som är det intressanta, och hur det priset förhåller sig till den beräknade pay-off-tiden på projektet. Och finns ingen sådan beräkning så är det svårt att resonera rimlig prissättning med kunden. Tyvärr.

Dra nytta av det istället

Så man måste se det positiva med det här beteendet och vända det till sin fördel. Vi har alltså några faktorer att ta hänsyn till när man gör affärer i små samhällen, och med små företag(are).

Pengar in, pengar ut
Alla beter sig ungefär likadant där man inte försöker att generera vinst i första hand, utan där målet är att täcka sina kostnader. Det gör att marginalen har en väldigt hög prutmån trots att priset är satt lågt redan från början.

Tid är sällan värt något vid produktförsäljning
Om företaget tror att deras verksamhet  är att sälja produkter så tenderar de att bjuda på sina tjänster. 

Att sälja är viktigare än att tjäna pengar
Det händer i princip aldrig att man blir nekad att köpa. Är man ovillig att pruta mer så lägger man till ytterligare tillbehör utan extra kostnad. Här finns massor av guldklimpar att hitta.

Rent praktiskt – var är vinsten?

Det bästa man kan göra, tror jag, är att ta det fina ur två världar. I större samhällen finns inte samma personliga oro över att få en negativ relation med kunderna. I ett litet samhälle känner alla till alla, och ett dåligt rykte sprids ofantligt snabbt. I ett större samhälle kan man kosta på sig att inte vara så extremt serviceinriktad, att ta mer betalt för att göra mindre och att ta extra betalt för tillbehör och tilläggstjänster.

Så att arbeta inom en snäv bransch i en liten ort som konsult där man vill ha bra betalt för sitt arbete, förutsätter att man gör affärer med kunder utifrån. Man kan ta bra betalt jämfört med andra på orten, men ändå hålla förhållandevis låga priser jämfört med större orter. Ser man sedan till att själv bara anlita arbetskraft och göra sina affärer med lokala företag så får man väldigt låga kostnader också.

Det här gäller oavsett var man bor och verkar. Bor man i en stad med 25 000 invånare ser man till att ha kunder i städer med 50 000 eller fler invånare, men handla tjänster från grannstaden med 10 000 invånare. Bor man i Stockholm köper man underleverantörer från Västerås och har kunderna i London och Berlin.

Ja, ni förstår.

Privatekonomisk guldgruva

Rent privat kan man också dra nytta av det här. Ska bilen servas så åk till en liten verkstad i en liten ort. De tar kanske 30 procent av vad du får betala på en stor verkstad, och gör ett lika bra eller bättre jobb. Och de är garanterat trevligare och snabbare. Ska du gifta dig och vill ha en egendesignad ring tar du med fördel hjälp från en guldsmed i en liten ort. Helst ett familjeföretag där du får hjälp snabbare och billigare än någon annanstans. Kanske 50 procent av priset jämfört med de stora kedjorna, och garanterat mer hjälpsamma. Hantverkare, arkitekter, jurister, reklambyråer, redovisningskonsulter och plastikkirurger. Alla gör ett lika bra jobb till betydligt lägre kostnad och med högre service. Nackdelen kan vara tiden, där man måste transportera sig eller dem, men i många fall behöver man inte det, utan jobbet kan skötas på distans minst lika bra som lokalt.

Det finns en gammal sanning om projekt att det finns tre egenskaper att uppnå; fort, bra, billigt, men där man bara kan få två av dem. Det gäller även här, men man ska vara medveten om att priset sätts (nästan alltid) utifrån den lokala marknaden.

Själva programmet för administrationen av sajten är lite rapplig och begränsad ännu, men det kommer säkert uppdateringar allt eftersom.

Just det här är en av de stora fördelarna med just Iphone. Dels att man har full tillgång till hela världen direkt i handflatan, men också möjligheten att köra specifika, fullfjädrade program som klarar i princip allt som en datorapplikation klarar.

Redan nu använder jag Facebook-appen flera gånger om dagen, och det är verkligen beroendeframkallande.

Tangentbordet är också långt över förväntan, och man blir riktigt snabb efter lite träning. Jag skulle aldrig givit mig på att skriva en så har lång text på T9 eller ett mekaniskt mobiltangentbord. Felhanteringen är utmärkt och gör att man inte alls behöver vara speciellt försiktig när man skriver.

Jag kommer förmodligen att återkomma med mer om Iphone så småningom. Men tills vidare så måste jag rekommendera alla som ännu inte köpt en att ställa sig i kö hos Telia eller valfri Apple-återförsäljare.

Det här är verkligen så som en telefon ska vara!

 

Längst bak i kön (taget med den gamla K850i)

Jag måste säga att jag är förbluffad över hur bra kameran är i telefonen. Mycket klagan och tandagnisslan har hörts innan telefonen släppts om hur dålig upplösning den har. Men som alltid så är det lätt att stirra på en tabell och dra en massa slutsatser när man jämför värden. I realiteten så är det andra saker som spelar in om man vill ha en hög kvalitet. Just för kameran så är det optik och bildbehandlingsmjukvara tillsammans med CCD:n som bestämmer om bilden blir bra eller inte. Antalet pixlar har mindre betydelse. Jämför jag med min K850i som har en sensor som klarar fem megapixel så blir bilderna klart bättre. I SE-telefonen får jag en kromatisk aberration som är mycket tydlig. Det blir heller ingen skärpa utan ett ludd i kanterna. Förmodligen beroende på en (helt onödig) interpolering.

I Iphone får jag inte samma sak, utan skärpan blir klart bättre och färgerna blir också mer korrekta om än något utfrätta.

Direkt från kameran utan några färgjusteringar

Skärpan är bra, och det är inte några speciella kromatiska effekter, men bilden överlag är lite blek. Men med lite enkla färgjusteringar så blir det ett riktigt bra resultat. 

Enkel färgjustering

Helt OK resultat för att vara en mobilkamera. Så klart går det inte att jämföra med en riktig systemkamera med bra optik, men det är inte heller det jag är ute efter. Integrationen med datorn är också klart mycket bättre än SE-telefonen när det kommer till importen av bilderna. Iphone beter sig precis som vilken digitalkamera som helst och öppnar Iphoto redo för import när man ansluter den.

Övrig synkronisering

Annars synkas allting precis som till Ipod touch, vilken jag är bekant med sedan ett drygt halvår. Jag är inte riktigt överens med kalendersynkroniseringen via Mobile Me ännu. I mitt fall så har jag en hel drös med kalendrar i Ical, men jag använder bara ett par stycken av dem aktivt. Vilket gör att jag inte vill synka samtliga till telefonen. Men jag har ännu inte hittat något sätt att välja vilka som ska synkas och vilka som inte ska det. Den möjligheten finns i Isync, som jag använt tidigare, men jag hittar inte någon möjlighet till sådant i Mobile Me-inställningarna.

Kontakter, bokmärken, mejlkonton, musik och filmer synkas bra. Push ska användas för kontakter, bokmärken och kalendrar, men jag tycker att det är lite lång uppdatering ännu. Kanske kan bero på överbelastade servrar för Mobile Me. Tiden får utvisa hur pass bra det fungerar i fortsättningen.

Helt klart framtiden

Det roligaste med telefonen är ändå den reaktion man möter av människor som inte är lika bevandrade den här världen. Det är en enorm WOW-faktor när man visar bilder och filmer. Pekskärmen är fantastisk tillsammans med det otroligt intuitiva gränssnittet Apple utvecklat. Och som alltid är det de små detaljerna som gör det. De mjuka studsarna när man skrollar en lista till slutet, animeringarna när man navigerar, att musiken tonar ut när det ringer istället för att bara avbrytas. Listan kan göras lång.

Min slutsats är att alla andra ”smartphones” kan gå och lägga sig. Det finns ingen som kommer i närheten av den här skapelsen. Inte idag och inte inom överskådlig tid heller. En ny era har inletts i mobilvärlden.

Enligt Net applications senaste mätning så har fortfarande IE6 26,38 procent av användarna. Det kan man jämföra med Firefox (samtliga versioner) når upp till 19,03 procent och Safari (samtliga versioner, inklusive Mobile Safari) har 6,31 procent.

En intressant iakttagelse av Matt Mullenweg, en av männen bakom wordpress.com, är att även där har andelen IE6-användare minskat över tiden, men utgör fortfarande i runda slängar 27 procent av besökarna. Trots att så många IE6-användare finns på vissa välbesökta sajter så börjar faktiskt även stora sajter som 37signals att fasa ut stödet för IE6.

Så, vad sjutton står på?

Om man använder Windows XP, vilket 71,2 procent av internetsurfarna gör, så levereras det med IE6. Men Microsoft tvingar en uppgradering av webbläsaren till version 7 om man kör windows update, och det har därför framstått som obegripligt för mig att en så stor andel fortfarande inte uppgraderat trots att IE7 funnits ute i två år.

Det måste finnas en förklaring.

Eftersom jag själv inte använder Windows – mer än i forskningssammanhang via virtualisering – så är jag inte insatt i problematiken på den plattformen. Alltså problematiken med piratkopiering, serienummer och ”Genuine advantage”. Men så slog det mig; det är ju så klart så att merparten av de IE6-användare som finns där ute kör en piratkopia av Windows XP, och därför inte kan uppdatera. Windows update säger stopp, eftersom ”äktheten på programvaran inte kan styrkas”.

Dilemmat för mig och dig

Om man då kan konstatera att den stora merparten IE6-användare kör piratkopierade OS, ska man då bry sig om deras behov? Är det en viktig målgrupp att nå? Kanske för vissa, kanske inte alls för andra.

Själv tror jag inte att de är speciellt viktiga, och jag kommer nog att sluta ta hänsyn till dem i de flesta nya projekt jag drar igång. På den här sajten ligger IE6-användarnas besöksandel på 16,9 procent (att jämföra med Safari på 31,52 och Firefox på 29,11).

Kommentera gärna och motivera till motsatsen.

Självfallet så kommer Adobe att försöka på alla sätt och vis att få till stånd en player till Iphone. Antingen – och förmodligen helst – som ett insticksprogram till Mobilesafari, men som plan B kan man tänka sig en fristående applikation på samma sätt som Quicktime player. För faktum är att Apple faktiskt inte tillåter något inbäddat material som förlitar sig på externa insticksprogram alls. Anledningen är helt enkelt för att spara processorkraft och i förlängningen batteri.

Det roliga blir när höjdare som Adobes VD Shantanu Narayen börjar uttala sig. Här citerad på Silicon Alley insider:

”We have a version that’s working on the emulation. This is still on the computer and you know, we have to continue to move it from a test environment onto the device and continue to make it work. So we are pleased with the internal progress that we’ve made to date.”

Det är helt klart uppenbart att Adobe inser att här har en ny, stor plattform börjat växa till sig, och man finns inte representerade med sitt flaggskepp. Naturligtvis är det en svettig sits, och bäst är att börja skylla ifrån sig så tidigt som möjligt. Ett gammalt propagandaknep är ju som bekant att säga samma sak om och om igen, så kommer folk tillslut att börja tro att det är sant.

Men det finns egentligen inga incitament för Apple till varför man över huvud taget skulle tillåta insticksprogram, och knappast några till varför man skulle särbehandla Adobe i det avseendet.

Den enda riktigt allmänt förankrade användningen av flash som normalsurfaren verkligen använder och har nytta av är Youtube. Men i Iphone finns en separat Youtube-player. Och då var det behovet ännu mindre.

Eller som John Gruber på Daring fireball uttrycker det:

If there is no Flash support in MobileSafari, and the absence of Flash does not affect demand for iPhones and iPods, then there is no possible way that Flash can turn into a pain in Apple’s mobile ass.

Jag håller med. En webb utan flash är nog många gånger en bättre webb. Mycket för att flashanvändningen har begränsats till att handla om att visa video och annonser. Video finns bättre sätt på både en Iphone och en dator att visa, och annonser ska vara tysta och orörliga.

Som jag påpekade för två år sedan så skötte FIFA inte riktigt sig när det kom till korrekt stavning av spelarnas namn. Kanske kan man förklara det med någon sorts amerikanisering, men det är knappast ett godtagbart försvar.

Men nu spelar vi fotboll på hemmaplan i europa. En kontinent med ett par, tre dussin språk och en uppsjö av teckenuppsättningar och diakritiska tecken. Enbart i det latinska alfabetet. Lägg sedan till kyrilliska och grekiska så har vi en rätt stor blandning.

Det känns skönt att utvecklingen går i rätt riktning, och nu är det bara att hålla tummarna för att även den internationella olympiska kommittén kan stava i höst. Det finns trots allt hopp nu när UEFA visat vägen.

Men det är glada nyheter att det finns en officiell överenskommelse att gå in i den skandinaviska marknaden även med mobiltelefoner från Apple. När det finns både ett väl utbyggt mobilnät som tillåter hygglig överföringskapacitet, och en stor vana bland svenskar i allmänhet att surfa trådlöst med sina bärbara datorer så är just en liten manick som Iphone det som saknas.

Förhoppningsvis kommer också det här att spilla över positivitet på den övriga nätupplevelsen på svenska sajter. I Iphone finns nämligen en av de mest avancerade webbläsarna som existerar. Safari använder sig av renderingsmotorn Webkit, som är öppen källkod och utvecklas otroligt snabbt, vilken stöder de allra senaste teknikerna. Javascript, CSS 3, HTML 5 och SVG är helt klart framtiden för webben, och just nu är Webkit den motor som hanterar det hela bäst. 

Förhoppningsvis kommer fler svenska webbutvecklare, och även de stora it-konsultdrakarna, att börja förstå att Internet Explorer på Windows inte är varken den enda eller det bästa.

Enligt en undersökning i USA använder dessutom Iphoneägare internet på sin telefon hela sex gånger så mycket som andra. Det här har faktiskt resulterat i en explosion av anpassningar till mobila enheter av amerikanska sajter. Bland de riktigt stora finns Amazon, Facebook och Google som några exempel. Men det slutar inte där.

Källa Digitimes

En mycket positiv utveckling som vi får hoppas sprider sig även hit till sverige och svenska sajtägare och webbutvecklare.

Nu får vi bara hoppas på tre saker; att Telias avtal med Apple inte är exklusivt. Det vill säga att telefonerna inte blir operatörslåsta. Att det kommer en 3G-version när WWDC börjar 9 juni, och att det kommer att gå att använda telefonen som blåtandsmodem.

Jag kommer i alla fall att stå med kreditkortet i högsta hugg när den väl kommer.

Så här tror jag det är

I tidernas begynnelse var det endast få förunnat att kunna skriva och läsa. Fram till mitten av 1800-talet, när man började ha husförhör och alla skulle kunna läsa katekesen, var det nästan bara prästerna och de lärde vid universiteten som kunde läsa och skriva.

När det sen blev allmän folkskola och alla skulle lära sig läsa och skriva kom den första vågen av ickeproffs. Men den huvudsakliga sysslan var att läsa. Allt från bibeln till läroböcker.
Det var få av de skriv- och läskunniga som producerade texter. Skrev man var det väldigt lite och kort. Kanske noteringar, minnesanteckningar och liknande.

Under efterkrigstiden (50-, 60- och 70-talet) skapades en stor efterfrågan av akademiska kvaliteter. Ingenjörer, ekonomer, arkitekter, läkare, lärare och liknande. Här kom den nya vågen av ickeproffs som behövde använda det skrivna språket. Allt från den stora byråkratiska maskinen som byggdes upp, till mer allmän kommunikation mellan olika företag och personer.
I den här vevan blev det ett mer allmänt nöje att läsa, och skönlitterära böcker sålde bra och lånades ut på biblioteken.

Men fortfarande var skillnaden mellan textkonsumtion och textproduktion väldigt stor. Man konsumerade betydligt mer än man producerade.

När vi nu är framme i nutid (90-talet fram till idag) där i stort sett alla producerar texter väldigt, väldigt ofta med hjälp av maskin (dator företrädesvis) har något inträffat.

De som tidigare varit konsumenter av text har nu även blivit producenter. Man talar inte i telefon, utan skickar e-post eller sms, skriver på forum på nätet och bloggar till höger och vänster.

Dessvärre har man slutat att konsumera proffstexter utan läser nästan bara det andra ickeproffs skrivit. Kommunikationen har blivit ett nöje som är lättillgängligt för den enskilde.

Slutsats

När texter i huvudsak producerades av proffs var det lättare att lära sig hur man skulle skriva på ett bra sätt. Dels för att det skulle vara lätt att läsa, dels för att inga missförstånd skulle uppstå. Den lilla textmängd som då producerades av ickeproffs hade då högre standard (man gör som andra gör).

Idag läser man inte proffstexter. Jag har träffat massor av 25-åringar som aldrig har läst en bok och som bara läser tv-programmen och serierna i dagstidningen. Men mejlar och bloggar gör de minsann.

Möts man bara av dåligt producerade texter så gör man lika som de texter man möts av. Dåligt föder dåligt.

Idéer att såga

Det finns många som argumenterar att det är någon sorts anglosaxisk påverkan som fött särskrivningarna. Jag förkastar den teorin med att de som särskriver (eller skriver dåligt i största allmänhet) i regel inte konsumerar proffstexter på svenska, och definitivt inte på engelska.

En reaktion av att man är dålig på svenska blir att man även är dålig på engelska.

Är man duktig på språk skriver man inte illa!

Hårdvaran

Inte någon jätteuppgradering, men byte från en 1,66 GHz CoreDuo till en 2,0 GHz Core2Duo. Lite snabbare minnen i och med det, och lite snabbare disk. Den praktiska skillnaden mellan maskinerna i hastighet har jag mätt upp till en prestandaökning på cirka 60 procent. Inte dåligt alls. Mycket av flaskhalsen sitter i disken i servern, och i och med att även den är lite snabbare nu så ökar även det på prestandan.

Mjukvaran

Här är den största, och mest omfattande förändringen. Tidigare har jag alltid kört servern på Mac OS X i klientversion, vilket har inneburit en hel del handpåläggning för konfiguration och installation. Det man kan säga där är att det går bra att göra en sådan installation en gång, men vill man uppgradera system och programvaror regelbundet så är det omständligt.

Därför har jag nu gått över till Mac OS X Server istället. Det medför, förutom enklare uppgraderings- och underhållsarbete, att jag har ett mycket smidigare gränssnitt för administration av alla serverfunktioner.

Server Admin

I serverversionen av systemet finns också några fler funktioner som är riktigt trevliga att ha tillgång till om man kör mac. Bland annat kalenderdelningsfunktionen och fildelningen som är synkade mellan protokoll och mot användardatabasen. Riktigt smidigt, och väldigt mycket enklare att få att fungera jämfört med att göra allt för hand.

Det stora debacklet som jag brottades med var att flytta över alla mejlkonton från den gamla mejlservern till den nya. Just mejlen har jag verkligen varit noga med att bygga anti-spam runt, och jag var osäker på om det skulle gå att få ett lika finmaskigt nät runt den nya servern. Men hittills har det fungerat väldigt väl. Postfix har toppats med såväl svart- som grålistning tillsammans med den senaste beyesiska filtreringen och även antivirus.

Integrationen av virtuella domäner tillsammans med mejlinglistor och kontohanteringen var också lite knivig att sno hjärnan runt, men bara man räknar ut hur det hela hänger ihop så är det väldigt enkelt och lättjobbat det med.

Så nu föreslår jag att du funderar en gång till på om du inte ska köpa ett konto här på servern.