Wångstedt nova

Varför folk inte kan skriva

Skriven och publicerad av Karl Wångstedt den 11 Maj 2008

Jag har min alldeles egna teori om varför det är så mycket särskrivningar, stavfel och meningsbyggnadsfel i texter producerade av ickeproffs (de som inte har som huvudsaklig försörjning att jobba med texter). Särskrivningar är det som jag retar mig mest på, men det finns massor med andra saker som är nästan lika vanligt. Dålig interpunktion, fel konjunktioner, syftningsfel osv.

Så här tror jag det är

I tidernas begynnelse var det endast få förunnat att kunna skriva och läsa. Fram till mitten av 1800-talet, när man började ha husförhör och alla skulle kunna läsa katekesen, var det nästan bara prästerna och de lärde vid universiteten som kunde läsa och skriva.

När det sen blev allmän folkskola och alla skulle lära sig läsa och skriva kom den första vågen av ickeproffs. Men den huvudsakliga sysslan var att läsa. Allt från bibeln till läroböcker.
Det var få av de skriv- och läskunniga som producerade texter. Skrev man var det väldigt lite och kort. Kanske noteringar, minnesanteckningar och liknande.

Under efterkrigstiden (50-, 60- och 70-talet) skapades en stor efterfrågan av akademiska kvaliteter. Ingenjörer, ekonomer, arkitekter, läkare, lärare och liknande. Här kom den nya vågen av ickeproffs som behövde använda det skrivna språket. Allt från den stora byråkratiska maskinen som byggdes upp, till mer allmän kommunikation mellan olika företag och personer.
I den här vevan blev det ett mer allmänt nöje att läsa, och skönlitterära böcker sålde bra och lånades ut på biblioteken.

Men fortfarande var skillnaden mellan textkonsumtion och textproduktion väldigt stor. Man konsumerade betydligt mer än man producerade.

När vi nu är framme i nutid (90-talet fram till idag) där i stort sett alla producerar texter väldigt, väldigt ofta med hjälp av maskin (dator företrädesvis) har något inträffat.

De som tidigare varit konsumenter av text har nu även blivit producenter. Man talar inte i telefon, utan skickar e-post eller sms, skriver på forum på nätet och bloggar till höger och vänster.

Dessvärre har man slutat att konsumera proffstexter utan läser nästan bara det andra ickeproffs skrivit. Kommunikationen har blivit ett nöje som är lättillgängligt för den enskilde.

Slutsats

När texter i huvudsak producerades av proffs var det lättare att lära sig hur man skulle skriva på ett bra sätt. Dels för att det skulle vara lätt att läsa, dels för att inga missförstånd skulle uppstå. Den lilla textmängd som då producerades av ickeproffs hade då högre standard (man gör som andra gör).

Idag läser man inte proffstexter. Jag har träffat massor av 25-åringar som aldrig har läst en bok och som bara läser tv-programmen och serierna i dagstidningen. Men mejlar och bloggar gör de minsann.

Möts man bara av dåligt producerade texter så gör man lika som de texter man möts av. Dåligt föder dåligt.

Idéer att såga

Det finns många som argumenterar att det är någon sorts anglosaxisk påverkan som fött särskrivningarna. Jag förkastar den teorin med att de som särskriver (eller skriver dåligt i största allmänhet) i regel inte konsumerar proffstexter på svenska, och definitivt inte på engelska.

En reaktion av att man är dålig på svenska blir att man även är dålig på engelska.

Är man duktig på språk skriver man inte illa!